torsdag 4 mars 2010

Transgrancanaria

Idag startar Transgrancanaria 2010.
För ett år sedan åkte jag till Grand Canaria för att springa Transgrancanaria. En resa och upplevelse som blev början på ett händelserikt Ultra år.
Berättelsen nedan är skapad ur tre stycken mail som jag skickade före och efter tävlingen.
Titta gärna på mina bilderna från loppet här till höger.


Imorgon bär det av till Las Palmas. Känns inte helt fel!!!
Redan flygresan blir ett projekt i sig. Som vanligt har snålheten bedragit visheten men jag får i alla fall mycket start och landning för pengarna.
Göteborg – Köpenhamn, Köpenhamn – München, München – Madrid, Madrid – Grancanaria , med flygplansbyte på varje Flygplats. Alltså minst 4st härliga flygplansmåltider (de e lyx)
Jag får se hur det blir med boendet, om samma devis gäller där.
Kollade på billiga hotell och de låg på typ 700 och uppåt, alldeles för dyrt tyckte jag och hittade ett vandrarhem för drygt 100kr natten.
Utrustning för tävlingen måste gås igenom innan jag packar ner den.

Arrangören ställer följande krav på utrustning:
Nödfilt (typ folie)
Lampa fram (vit) och bak (röd)
Extra batterier
Mobiltelefon
Vatten behållare för minst 2liter
Tillräckligt med mat för hela loppet.

Detta innebär att man kan köra väldigt ”light”
Utöver kläder (T-shirt, tights, vindjacka) kommer jag ha en så kallad löparväst, en slags camelback av märket Ultimat Torsopack, där jag kan ha prylarna.
Prylarna är kamera, solcellsladdare till pulsklockan samt solbrillor. Dasspapper får jag inte glömma.
I matväg så blir det ca 10energi bars och 5st gel och 5påsar med protein/kolhydratet att blanda ut i vatten, resorb (salter mot kramp) ipren och voltaren.

Arrangören står för tre stationer med mat och vatten (34km, 81km, samt 101km) och 3 stationer med endast vatten (20km, 65km och 112km)
Vid 81km stationen har jag även möjligheten att placera en väska med ex ombyten, mer mat etc.

Loppet startar vid midnatt mellan fredag och lördag på Playa de Ingles, går igenom Las Palomas och sedan upp i bergen.
De första 17km är uppför (ca 500möh) sen blir det några km utför för att sedan klättra ca 850 höjdmeter till på drygt 13km.
Denna bit sker förmodligen i mörker och när dagen gryr så blir det ca 20km varierad kupering.
Efter 53km börjar den riktiga stigningen! I stort sätt 30km uppförsbacke, från 600möh till 1900möh.
När jag kommit hit så är det bara utför till målet (45km). Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag slipper att göra detta i mörker för då kommer det bli den överlägset jobbigaste och farligaste delen av loppet.
Målet i Las Palmas ligger även det på en strand och där börjar nästa strapats! Att ta mig till vandrarhemmet.
Det som ligger framför mig är en stor utmaning och kräver at man ackumulerar all energi mankan innan loppet. En lung och harmonisk tid före start är avgörande. Mycket avgörande skulle det visa sig.
Dagarna före start blev inte som jag önskat.

Det blev allt annat än harmoniskt.
"Ståplats" på planet från Madrid till Grancanaria.
All packning borta vid ankomst.
Letade efter nya löparprylar att köpa tills väskan till slut dök upp.
Då saknades mitt läkarintyg vilket är ett obligatorium for att få starta.
Samma dag som starten lade jag 5 timmar och besökte 10 olika kliniker, bland annat blev jag hänvisad till en gynekolog, vilket jag förstod på deras reaktion inte var rätt ställe.
Till slut fick jag tag i Dr Edith som skriver friskintyg till körkort. Hon gjorde nästan hela undersökningen!
Det saknades bara ett kryss på ett papper för att jag skulle ha en komplett läkarundersökning.
Då fick jag gå en match mot mitt samvete och en svart BIC-penna, for övrigt precis en sådan som Dr Edith hade.
Vad jag gjorde avslöjar jag inte.
Men jag fick grönt ljus att starta.

Mitt mål med loppet är att få en fantastisk upplevelse!!
Ett realistiskt tidsmål är 18-24timmar (beräknat på en vinnar tid av 12timmar).

Och snart är det startdags.
Vid midnatt bär det av mot bergen.


Till min stora sorg så blev jag diskad
Jag hade avvikit från tävlingsleden!

Efter ca 22timmars löpning/gång, knappt 11mil, kommer jag till ett vägskäl och i mörkret med en god dos av tröttma tar jag fel väg. Jag springer ca 15 min på den felaktiga vägen innan jag inser att jag ar fel ute. Jag frågar någon vid en bensinmack om vägen till byn där nästa kontroll punkt skall ligga och får en bra beskrivning och ger mig iväg. En stund senare sätter jag mig i en busskur för att äta, dricka och ta bort grus i dojan. Då somnar jag!!!
Strax därefter åker en funktionärs bil förbi. Funktionärerna stannar och informerar mig om att jag är för långt bort från tävlingsbana och meddelar mig att jag är diskad. Jag försökt att springa ifrån funktionärerna men deras ben var piggare än mina.

Jag kördes sedan till kontrollstationen där sjukvårdare tog hand om mig. Sjukvårdarna körde mig till sjukhuset och jag fick dropp, det togs EKG, blodprov, blodtyck etc. Dom ville lägga in mig men det ville inte jag. Jag ville till hotellet och duscha och sova. Sa jag tog en taxi dit. Jag vet inte vad deras diagnos var (vi hade vissa sprakliga hinder) men jag diagnostiserade mig själv och kom fram till att jag led av en stor dos tröttma blandat med fysisk och psykisk utmattning samt en oändlig mängd besvikelse.:(

Jag är så otroligt besviken och ledsen över att det blev så här. Om jag fått fortsätta hade jag inte tjänat något på den vägen jag sprang, jag hade sprungit ca 3km längre. Jag var mindre an 2mil fran mål (ca 3timmar) och jag hade sagt till mig själv vid 9-mils passeringen att - "Fan Rikard! Du kommer att klara det."

Jag är väldigt nöjd och imponerad av min insats och glädjs åt den. Men det gör ont att jag inte fick fortsatta.
Det här var ett riktigt tufft lopp, inte bara distansen utan även uppför- och nedförs-luten samt underlaget.
Jag har lärt mig en hel del saker som jag kommer ta med mig till framtida tävlingar. Jag har samlat en mängd intryck och minnen som jag kommer att leva gott på ett tag framöver.
Tanken har faktiskt redan slagit mig att göra ett nytt försök på Transgrancanaria nästa år.

 
Nu blir det inget Transgrancanaria för mig i år men mycket troligt att det blir ett försök 2011. Loppet är väldigt vackert och mycket mycket krävande och jag rekomenderar det för den som är sugen på en rejäl utmaning.

1 kommentar:

  1. Wow. Vilken berättelse. Jag är anmäld till 2011. Bara 42K-klassen dock. Jag är INTE upp i de långa distanserna. Men jag ser mycket fram emot loppet.

    Minns du hur underlaget är på neråtsträckan - dvs de sista 42K mot Las Palmas. Funderar ju på skoval osv.

    Kolla gärna min blogg eller eposta mig på c.m.bjork (at) gmail.com

    Tack,
    Mikael

    SvaraRadera